söndag 28 februari 2010

från en sommar...mot en ny

Syster...
Jag vet inte vart du är nu
men i allt-
ska jag känna dej
Alla nätter som jag lyssnat efter dej
vart ska jag lyssna nu?
För länge sen, kröp du in här
Under huden
Nu är du här men jag kan
inte känna dej längre
Det kommer bli natt igen, morgon igen
och dag igen
Och alla årstider som du inte
kommer följa med mej
Ser du dem ändå?
Du!
Sommaren regnar bort
men det spelar ingen roll
Det betyder ingenting
Du har gått nu
och jag kan inte minnas vad du sa
ändå minns jag allt

Varje dag skriver jag till dej,
vart ska jag skicka mina brev??

tisdag 9 februari 2010

Lasse liten

Jag skalar av min hud
Lager som skalas
Död hud
Det svider, som salt i öppna sår
Och jag inser så långsamt
att jag vuxit förbi dej
Du
Du DU
Min far
Vem har du blivit?
Jag förstår inte mina minnen
Nuet
Smärtar Svärtar
Som kol över intorkad färg
Ett fotografi
Fingrat
Naggat
Oigenkännligt
Oigenkännlig är du
Pulserar gör blodet över öppna sår
Ingenting finns kvar
Bara en tandrad
Ett flin
Som torkat in
Som fastnat på hornhinnan
Och jag
kan inte sitta fast vid stolen som
ett litet barn
Med mörka ögon
som nu bara är en spegelbild
du inte mäktar med
Jag liknar ingen, jag är halv
Det gör ont att sitta fast men tvingas vidare
med snaran runt halsen
Du vill inte kännas vid mej. Vill inte känna mej
Och det gör ont
Ont
Ont
Ont
Jag måste läka nu
Lägga på ett plåster
Klistra ihop sömmarna
För det svider nu!
Det svider att skala hud
Jag saknar dej
och DET- gör ont!

måndag 8 februari 2010

It takes a fool to remane sane

Det är något
en rörelse
som är alltför nära
galenskapens gräns.
Jag drömmer
och i drömmen är rörelsen inte bara
en tanke
Det är närmare mellan oss
Där är jag modigare och har nära till
orden
och handlingen finns närmare
än något annat
Jag vet inte vad det gör med mej-
detta förbud?!
Denna skiljelinje
Jag anar lusten till
den där huden
den där beröringen som just nu
känns omöjlig
Jag kan inte bevara min längtan
någonstans, jag har inte plats
Det sipprar ut i
ett märkligt
sinande förstånd.