bad day

Searching the sky
for something else
Than a grey range of colours
Maybe a change could explain it all or - why??

This is not a good day
cause it´s raining away

It won´t do us no good!

I didn´t know til now
that there was someone there
bringing down my defences.
though all is grey- I don´t care

This is not a good day
cause it´s raining away

It won´t do us no good!

Well, I no longer know what I need
Well, I guess fall is here
& I´ve been sleeping through yet another year
Occupied by the sound of rain ringing in my ears
I guess sorrow has taken me away
in this season of everyday sundays

(Making sidetracks in puddles
wont do us no good!)

This is not a good day
It is raining away, it´s raining away.

?

-Säg
vem jag hade varit
Hur jag hade ställt mej till allt
Hur jag varit
eller vem?
Kan inte du säga
vem du är den här gången?
Vad än du hittar på
kommer jag tro på
Som om det var sant
Det enda sanna
Att du var sann
Att det här
Att det där
då
när allt var sant
När jag var en början på
den jag kunnat bli

För varenda gång
du försvann en bit
en bit bort från mej
Skalade du bort
-en bit

Vad gjorde du?

Du kanske inte vet vad du tror på
Om jag
är någonting av det
Du trodde kanske att jag
skulle återhämta mej?

Jag önskar att alla lögner
att du kunde ta dem tillbaks
Så kunde jag klistra tillbaka bitarna
och tro på mej.
Ta ett steg bort från mörkret!
Ta tillbaka det du sa!

För jag sitter som i ett fängelse
av saknade famnar.

Låtsades du bara älska?
Grät du någonsin när du var borta från mej?
Bad du att få glömma mej?
Glömde du?
Säg. Vad gjorde du?
Gör det igen!

Och vem? Vem?
Är jag.

Vad?

Dagarna är fulla. Fulla på fysiska handlingar och göranden.
Jag söker som vanligt efter något.
Jag vet att jag försöker lindra fallet, att jag låtsas ha lärt mej något men inser
att det bara är strategi, att jag inte kommit så långt och att det verkligen
inte fungerar.
Vad? Hur? När? hittar jag ut ur det här???
Hur hade jag handlat och känt om livet inte bränt mej, om jag var ren, oförstörd och inte så förbannat Rädd??
Jag måste hitta nytt fokus!!
Och en annan vinkel...

Hög höjd

Det börjar här
och jag är här
Här där jag är något
Jag söker slutet på cirklar men banar ingen väg.
Kylan lämnar stickande kinder och
jag längtar någonstans
Någonstans där luften
reser sej över alla orden
eller avsaknaden av desamma
Det är länge sen jag var i tystnaden
Där snön knastrar under skorna
och där jag får vara
Hel kanske
Eller inte lika halv
lika letande
sökandes efter det där andetaget
som fyller upp
Vartenda ett
varenda litet tomrum
Kanske är det närvaron eller varandet?
Eller ögonblicken som stannar kvar
som en gudstro
som jag tänker mej den
Som fyller upp
utan att jag behöver förklara mej
eller tänka på allt-
som jag så ofta gör
Dessa tankar som tar så mycket av min tid
Jag längtar efter en viskning och
en knuff över kanten
Jag längtar tillbaka dit

Där blodet tunnas ut av tunn luft och alltför
djupa andetag.

Si tu amari, ama

Det är en tid då våren knackar på dörren, samtidigt som mitt inre cirkulerar i en dassig gråskala. En sörja av tvivel och gammal sorg. Den ständigt pågående kampen om tillhörighet. Att inte räcka till.
Det känns som att jag förlorar! Något hela tiden, som om det är något jag missat?
Kanske är jag oförmögen, oattraktiv, utan självinsikt?
Jag vet inte vad som är, bara vad jag önskar besatt en sanningshalt. Inget annat.
Igår var jag saknad - idag pretentiös? Och jag vet att jag inte förstår och att det gör ont.
Jag har inte saknat det här.
Jag kan inte kriga, jag är ingen krigare.
Jag orkar inte.
Kanske måste jag släppa på rustningen, ta av mej den och stå försvarslös.
Jag vet inte?
Men jag tänker mycket på den-
kärleken!

Vill du älskas, älska!

från en sommar...mot en ny

Syster...
Jag vet inte vart du är nu
men i allt-
ska jag känna dej
Alla nätter som jag lyssnat efter dej
vart ska jag lyssna nu?
För länge sen, kröp du in här
Under huden
Nu är du här men jag kan
inte känna dej längre
Det kommer bli natt igen, morgon igen
och dag igen
Och alla årstider som du inte
kommer följa med mej
Ser du dem ändå?
Du!
Sommaren regnar bort
men det spelar ingen roll
Det betyder ingenting
Du har gått nu
och jag kan inte minnas vad du sa
ändå minns jag allt

Varje dag skriver jag till dej,
vart ska jag skicka mina brev??

Lasse liten

Jag skalar av min hud
Lager som skalas
Död hud
Det svider, som salt i öppna sår
Och jag inser så långsamt
att jag vuxit förbi dej
Du
Du DU
Min far
Vem har du blivit?
Jag förstår inte mina minnen
Nuet
Smärtar Svärtar
Som kol över intorkad färg
Ett fotografi
Fingrat
Naggat
Oigenkännligt
Oigenkännlig är du
Pulserar gör blodet över öppna sår
Ingenting finns kvar
Bara en tandrad
Ett flin
Som torkat in
Som fastnat på hornhinnan
Och jag
kan inte sitta fast vid stolen som
ett litet barn
Med mörka ögon
som nu bara är en spegelbild
du inte mäktar med
Jag liknar ingen, jag är halv
Det gör ont att sitta fast men tvingas vidare
med snaran runt halsen
Du vill inte kännas vid mej. Vill inte känna mej
Och det gör ont
Ont
Ont
Ont
Jag måste läka nu
Lägga på ett plåster
Klistra ihop sömmarna
För det svider nu!
Det svider att skala hud
Jag saknar dej
och DET- gör ont!