All i need....

E har haft bra dagar, dagar med kraft och även tillbaka till det som var innan. Det ger lugn även om jag tränar på att vara här, där jag är nu, inte där, fortfarande. Samlar tankar och drömmar i ett tomt hem. Fattar beslut och jagar drömmarna.
Parken full av liv och desorienterade själar. Jag bara någon anonym. Rytmer uppe på klippan med vackra vänner. G har skapat en irritation i mej som jag antingen borde ta upp eller bara glömma?
Bråkade med fadern och fick en lur i örat. Jag är obekväm, som jag är van vid. Alltid den obekväma som inte säger det som väntas.
Hur många X och Y krävs det för att han ska erkänna mej som sin dotter? Jag har beslutat att ta det där provet, i blod. Sen klipper jag kontakten, jag kan inte trösta eller förstå mer nu. Det är för enahanda och jag orkar inte. 13 år är nog.
Fick släppa det en stund i fyllt hem och te hos K. Som framanar något som sover i mej. Som knappt vågar kika fram längre. Så rädd, så trött men jag glömmer även det. Det jag inte kan fånga, det jag aldrig kan få.
Vänskapen fyller ut alla tomma skrymslen. Men huden törstar efter annat än solstrålar och salt.