"Genom mina drömmar, springer ökenhundarna"

Dagarna blandar ihop sej som en kortlek för en blind. Inget är upp eller ned, ingenting är rätt eller fel och vad som är, saknar egentlig betydelse. Det finns inget vinnande giv!
Jag trampar luft och går med stora kliv och söker något att stödja mej mot...
En vän refererade till det förflutna som ett lik eller ett kadaver och dess stank. En odör som blir värre ju mer man är där och petar. Som något att bara låta ligga till förruttnelsen trätt in och lyckats utrotat dess fysiska existens. Jag undrar hur jag ska kunna låta det ligga som en skugga i ögonvrån?
Jag är låg, jag kastar saker i golvet och förvånar med min orubblighet. Vet att jag gnäller och avskyr det.
Vet att jag biter mej i läppen och biter ihop och att jag mer än allt, fruktar tomrummet.
Vet att jag mer än allt föraktar min otillräcklighet och min oförmåga. Orkens behållare är nära att tömmas men jag vill inte svika.
Idag kan jag inte springa, jag måste stanna upp, jag måste in i kulan och jag är så skälvande rädd. Inte för henne, inte för platsen, inte för tiden men för det jag så envetet förnekar.
Slutet!!! Varandet - för oss som blir kvar. Saknaden. Skulden och Livet som ändå står där och väntar. Skammen inför det.
Jag vill inte se längre, jag vill inte finnas till hands, jag vill inte höra och mina händers läkande skrattar hånfullt.
Hur ska jag kunna röra, hur ska jag orka röras?
Vem står nedanför och fäster skyddsnät där jag vet att jag kommer falla?
Fruktar att inte kunna gottgöra, fruktar att inte orka hela vägen ut. Söker kraft och samlar alla dofter och smaker som fragment att spara i en ask, någonstans. Jag har sparat på allt men vill aldrig plocka fram det jag samlat på hög, vill aldrig vara där.
Mina tankar urlakar min kraft, rädslan att inte ge det jag mer än allt vill ge, urlakar. Jag är törstig som en uttörstad i en ocean av vatten.

"Hur skulle jag känna fullkomlighet,
om jag inte sprang mig slut;
om jag inte sprang från natt till natt, om jag inte
stormade ikapp med de hägrande, skygga
ökenhundarna"
- Doris Kareva -