Ego

Jag har gått in i dvala. Där det bara finns plats för mej.
Idag har jag legat på hårda klippor vid havet och påmints om det som är bra. Salt, vågor och hav som lugnar tankar. Som skapar nuet.
Jag måste åter igen påminna mej själv om vem jag egentligen är. Vem jag var från början. Den enkla, som kan njuta av det lilla.
Upptäcker att jag tycker om mej själv. Att jag har en tro som inte funnits där tidigare, inte så starkt och oavsett vad som kan tänkas hända runt omkring. Jag måste lyssna till den intuition som aldrig sviker, som aldrig har fel.
Måste bara skaffa mej modet att fullfölja. Att ta riskerna som är nödvändiga. Våga förlora.
Våga se mej själv som en förlust för andra. Det är mitt uppdrag.
Jag stampar fötterna hårt i marken för att känna gensvaret vibrera upp genom kroppen.
Jag är här. Jag går ju precis här!
Från och med nu måste andligheten få ta mer plats. Den som får magen att sluta fladdra. Som motar den där Olle i grind.
Jag ger löften. Jag ska fullfölja.