"What Good Am I?"

En kvällslig promenad runt sjön som täcks av näckrosblad. Platsen som påminner om något, någon annanstans!
Mina tankar, min frustration fick sitt utlopp hos den som jag trott varit en vän!
Det är tungt, jag andas tungt, jag går som på nåder mellan stolarna. Igen - utan en plats.
Jag måste omprioritera, välja med större försiktighet. Jag ser det! Men jag är besviken.
Undrar om jag någonsin kommer vara någon av vikt?! Är jag naiv?
Han pratade om en sorts panik, om olika infallvinklar, om sin oförmåga. Jag kan förstå antar jag men jag är så trött.
Jag vill bara hitta en plats där jag får vila. Jag längtar hem. Jag vill inte vara här men vet att jag inte kommer härifrån.
Kanske får också jag ta till samma taktik, inte förvänta mej något, ta förgivet att ingen förväntar sej något av mej, inte lita på någon. Hellre fly än illa fäkta!
Jag känner bara en ork som inte längre är där. Kanske en svartsjuka. En förlorad kärlek. Av vilken art den än var? Kanske har jag lurat mej själv, spelat obrydd där jag egentligen brytt mej? Kanske är jag räddare än jag någonsin kunnat föreställa mej?
Kanske utsätter jag mej fortfarande för det jag inte får? Kanske jagar jag det jag aldrig kan få?
Kanske har jag svikit mina ideal? Kanske är jag fåfäng och feg?

"What good am I, while you softly wheep?
And I hear in my head what you say in your sleep
And I freeze in the moment like the rest who don´t try
What good am I?"
- Bob Dylan