Elefanter

Natten bjöd på drömmar i bildspelsform, förstod inte mycket, vart kom de bilderna ifrån? Vaknar förvirrad som så ofta efter drömmar. Tar en tur ut i solen, det går långsamt, förkylningen har inte släppt. Det är en märklig energi, inte negativ, mer som om nåt står på startlinjen. Kanske är det sommaren.
Vänner är på väg, andra på väg hem igen. Det känns befriande att oxå jag är på väg, har mycket tankar på vart jag hör hemma. Vart jag ska bo!! Jag är lite trött på gunget som är just nu. Uttråkad samtidigt som stressad över vad jag ska göra i livet.
Borde städa lyan, få iväg de där bilderna. SKA städa. Snart.
N hänger kvar i kroppen, vet inte varför vet bara att jag vill få bort honom. Önskar jag inte brydde mej- alls!!! Men jag gör det och vissa dagar värker hjärtat, bitar av hjärtat känns saknade. Saknar de mest märkliga saker, hud, fräknar, blickar.
Kommer det någonsin kännas så igen, som att den famn jag vilar i, är ett slags hem?
Träffade P idag oxå, länge sen, hon har varit försvunnen, behövt vara själv. Verkade ändå må bra!
Ska försöka få till en dejt med fröken I, tror det skulle göra mej gott, hon är den där vännen, en del av det pussel som ger mej en känsla av fullständigt lugn och oas. En ängel. Behöver vara nära henne mer.
Jag är ledsen idag, ensam. Denna återkommande ensamhet. Får hitta ett nytt ord för det. Men vad?
Ska putsa fönsterna nu så solen hittar sin väg in!
"Tag nu dina rosor och lägg dem i en grop, eller låt dem flyga bort genom ditt galler. Eller ska elefanterna få krossa alltihop medan natten obönhörligen faller. Som en trettio tons truck, Fatumeh. Som en sista suck, Fatumeh."