soon...

Tillbringat dagen i sällskap av mej själv, letat information om den berömda soffan. Imorgon byter min ålder år och jag är därmed ett år äldre, bara så där!! Förra födelsedagen firades med N, på en madrass i säsongar rummet, i år måste jag acceptera det faktum att det aldrig blir så igen. Det är en sorg och jag vet att jag borde vara förbi det, slå bort varenda tanke på det. Att han inte tänker på mej längre, jag är ingen del av det som är han. Och trots att förnuftet vet så känns det i hjärtat.
Det är över. Kommer aldrig igen. Men kanske är det bara en del av alla sorger som ska passera innan sorgeåret är förbi?

"Mitt hjärta är som en gråsten
mitt hjärta har mist sin form.
Men hör på min marsh under månen
den gungar i stadig moll.
Den passar ej på grammofonen
den handlar om dej, ditt troll.
Att ditt hjärta är ett såll.
Och min smärta är enorm."