Allt är overkligt. Ingen tar på mej, jag saknar en famn. Hud. Tröst! Hur ska jag finna den? Hur ska jag orka leta? Vem finns när allt känns ensamt. När hon inte är där? Förlamande rädsla! Vart ska du gå älskade syster? Varför måste du gå? Jag vill inte se! Vill inte att det här ska vara min verklighet. Men det är verkligt, inte mycket har någonsin varit verkligare.
Du kan inte stanna kvar!
"...och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar